Efter noggrant övervägande ställer jag upp som kandidat till vice ordförande för vänsterförbundet vid partikongressen i november.
Jag är en 40-årig familjefar, forskare i miljörätt och en nykomling som vänsterförbundets kommun- och regionfullmäktigeledamot från Dalsbruk på Kimitoön i Egentliga Finland.
Jag bor i det Finland där de offentliga tjänsterna – kollektivtrafiken, social- och hälsovården samt skolorna – hotar att snabbt försvinna, och där tilliten till välfärdsstaten försvagas. Det här hotar även tvåspråkiga välfärdstjänster. Det råder en känsla av handlingsförlamning. I glesbygden har oron för framtiden hittills inte i någon större utsträckning kanaliserats till en vänsterrörelse. Det vill jag förändra. Ett vänsteralternativ måste finnas för allt fler finländare och även på svenska.
Regeringen Orpos ekonomiska politik kommer fortfarande alldeles för lätt undan i det finländska samhället. Den ohållbara ekonomiska politiken undergräver sysselsättningen, ökar utsläppen och ger enorma fördelar åt dem med de högsta inkomsterna.
Regeringen Orpos ekonomiska politik har bidragit till att Finlands ekonomiska situation är en av de sämsta i Europa. Under svåra tider finansieras inkomstöverföringar till den rikaste procenten direkt ur de fattigaste finländarnas plånböcker. I en rättvis ekonomi går tillräcklig försörjning, investeringar i framtiden, ett gott och tryggt vardagsliv och hållbarhet hand i hand.
Jag är fostrad inom föreningslivet, biståndsrörelsen, studentrörelsen och miljörörelsen. Jag vet att organisering och medborgarnas samarbete förändrar historien. Det var genom dem som den finländska grundskolan och välfärdsstatens skyddsnät byggdes.
När världen står i brand är den demokratiska vänsterns tradition av organisering enligt min mening det enda trovärdiga svaret för att försvara mänskliga rättigheter och folkstyre mot växande maktkoncentration, ohållbarhet och växande klyftor. Den demokratiska traditionen av gemensamt handlande och organisering förtjänar att återupprättas. Tilliten till samhället är ingen självklarhet, utan uppstår ur en bred känsla av delaktighet och jämlikhet.
Som vice ordförande vill jag stärka den finländska och internationella vänsterrörelsen, som här och nu utmanar den orättvisa ekonomiska politiken, nedmonteringen av de offentliga tjänsterna, folkmordet på palestinierna och den ekologiska ohållbarheten. Ett sådant program kan ha stöd även utanför de stora städerna och jag vill bidra till att bygga en stark glesbygdsvänster och en svenskspråkig organisation. Tiden att organisera oss och bygga en ännu starkare och bredare vänsterrörelse är nu.
Egentliga Finlands vänsterförbund föreslår mig till vice ordförande åt partistämman i november. Min kandidatur stöds av vänsterns svenskspråkiga landsmöte, som är partiets samlande möte för alla svensk- och tvåspråkiga föreningar och medlemmar.