Fyra skäl att rösta i välfärdsvalet
Nyheterna om verkligheten inom social- och hälsovårdstjänsterna från olika välfärdsområden är frustrerande – både för de som använder tjänsterna och för personalen. I Egentliga Finland kallas välfärdsområdet Varha ofta för "Harha" under valmöten. En pensionär med rollator i Pernå sammanfattade nog mångas känslor när jag delade ut flygblad i lördags: "Jag stannar nog på läktaren den här gången. Det är nästan omöjligt att tro att välfärdsvalet kan ändra något".
Den här ilskan och cynismen över sote-tjänsternas tillstånd borde nu kanaliseras till politisk handling – och till att gå och rösta. Det finns mycket att vinna – och också mycket att förlora.
I valet avgörs framtiden för livsviktiga välfärdstjänster för barn, äldre, företagare, arbetslösa och frilansare. Här är enligt mig de fyra bästa skälen att rösta i välfärdsområdesvalet.
1. Styrkeförhållandena och representanterna i välfärdsområdet spelar en stor betydelse
Under det senaste året har jag följt besluten i Egentliga Finlands välfärdsområde noggrant, eftersom närtjänsterna i min egen by först fanns på nedläggningslistan. Efter vår kampanj räddades servicepunkten, men tjänsterna drogs ändå in – trots att områdesstyrelsens avsikt var att bevara även laboratorietjänsterna. Nu kräver vi att urin- och blodprov återinförs i tjänsteutbudet – och för närvarande ser det lovande ut att provtagningen ska fortsätta snart.
För många kan detta visa att Varha är en hopplöst byråkratisk koloss. För mig visar det att det går att få bättre vård i Varha om man kräver det. Därför behövs fler personer i fullmäktige som bryr sig om invånarnas oro, följer beslutsfattandet noggrant och orkar stå emot. Bara så kan en stor organisation infria sina löften även på små orter.
I Egentliga Finland har flera viktiga närtjänster och servicepunkter räddats tack vare att Centern, SDP och Vänsterförbundet tillsammans haft majoritet i områdesfullmäktige. I styrelsen har många omröstningar slutat med rösterna 7–6 för bevarande av tjänster. De nämnda grupperna har försvarat närtjänsterna mot andra partier.
Valet vinns förstås inte på att nedläggningshot har avvärjts, men dessa beslut visar hur avgörande styrkeförhållandena i fullmäktige är.
Därför är det bästa alternativet att välja kandidater som kämpar för förbättringar inom Varha och för att invånarnas röster och missnöje ska höras. Jag ser mig själv som en del av denna grupp. Till exempel har Nina Söderlund (Vänsterförbundet) och Niina Alho (SDP) visat att mycket grynnor kan undvikas med beslutsamt agerande. Hitta alltså en kandidat som är redo att kämpa och kräva, när välfärdsområdets tjänsteman säger nej.
2. Grunden för århundradets strukturreform läggs nu
Sote-reformen har kallats århundradets reform. Varha inledde sin verksamhet 2023. Vissa tjänster har förbättrats, men många har försämrats avsevärt. Ett av de största problemen är misstron mot Varhas ledning – som upplevs av både personal, klienter, beslutsfattare och invånare.
Den största orsaken till problemen är Petteri Orpos regerings politik. Regeringen kräver att välfärdsområdena snabbt ska balansera sin ekonomi före utgången av 2026. Det leder till kortsiktiga nedskärningar, ständiga samarbetsförhandlingar och försummad primärservice. Effektiva och humana tjänster skulle däremot kräva långsiktiga satsningar på fungerande primärvård.
Det fullmäktige som nu väljs är det första som sitter en hel fyraårsperiod – och kommer att fatta avgörande beslut. Speciellt egenläkarmodellerna som ny byggs upp omfattar ett vägval: ska möjligheterna att förbättra tjänsterna i byar, små städer och skärgården äntligen realiseras?
Ska vården bli ett spelfält för privata vårdjättar, eller bygger vi tjänster där människors behov och hållbara strukturer möts?
Jag anser att det borde finnas mer utrymme för kooperativ, stiftelser, organisationer, småföretagare och sociala företag – det sista med hänvisning till aktörer som i sina stadgar sätter vården framför vinst. I nuläget är det däremot vårdjättar, rekryteringsfirmor och läkarbolag som lobbar för privatisering – och Orpos regering lyssnar noga. Resultatet har blivit ekonomiskt ohållbara och sårbara strukturer.
Därför är min valparoll: ”Vi har råd med bättre social- och hälsovårdstjänster för alla – men vi har inte råd med växande vinster för privata vårdjättar.” Att förverkliga denna idé kräver politiskt stöd – alltså röster i valet.
3. Välfärdsområdesvalet är också en folkomröstning om regeringen Orpos politik
Under de kommande två åren väntar fler strider i välfärdsområdena mot kortsiktiga nedskärningar och nya samarbetsförhandlingar för personalen. Tvåspråkiga tjänster kommer inte att förbättras så länge hela systemet är i kris. Jag förvånas över hur Svenska folkpartiet kunnat godkänna denna sparlista.
I riksdagsvalet lovade partierna i Orpos regering att trygga hälsovården – men resultatet har varit motsatsen. I inget val har denna nedskärningspolitik fått ett mandat. Nu har medborgarna möjlighet att säga sin mening om den systematiska försämringen av välfärdstjänsterna.
När du känner för ilska över Varha – rikta kritiken mot regeringspartierna. Det är politiken denna regeringsperiod som har tagit bort arbetsron och resurserna från välfärdsområdena. Det har lett till kaos när förutsättningarna att bygga fungerande tjänster försvunnit.
I Egentliga Finland behövs nu arbetsro för att kunna lösa problemen. Det behövs också tryck på regeringen Orpos partier att ändra sin politik. Om jag blir vald kommer jag att börja förbereda ett medborgarinitiativ tillsammans med andra, med målet att garantera arbetsro och resurser till välfärdsområdena. Jag kommer att bjuda in alla nyvalda välfärdsfullmäktigeledamöter att delta.
4. Låt inte höginkomsttagare i storstäderna få makten över vår välfärd
De som är mest beroende av välfärdstjänster är de som inte har råd med privata sjukförsäkringar. I Finland finns dock en grupp välbeställda stadsbor som alltid går till det privata. De litar inte på de offentliga tjänsterna – och har ofta heller aldrig behövt använda dem, utöver specialistvård med remiss från privatläkare.
Därför är de också redo att skära ner på primärvården och föra över medel från det offentliga till privata vårdföretag – precis som Orpos regering gjort.
Trots att denna grupp utgör mindre än en fjärdedel av väljarna, röstar de mycket aktivt. Om valdeltagandet är lågt, får deras röster oproportionerligt stort inflytande. Därför är det avgörande att vi andra går och röstar.
Låt inte de rikaste finländarna bestämma över nedmonteringen av allas våra hälsotjänster.